Krönika

När privatliv krockar med yttrandefrihet och reklam

I veckans krönika tar J. Nicklas Andersson upp ett fall där privatlivet krockar med yttrandefrihet och reklam. Det blir till exempel inte utan problem när företag köper AdWord-annonser baserade på kritikers namn…

Var går gränsen för privatliv på Internet? Det är en svår fråga, och en jag själv inte ens vet var jag ska börja svara på. Vad är en offentlig person? Det är något ännu svårare att definiera på Internet där vem som helt med tur eller otur kan bli läst av… mängder med folk. Typ miljoner eller i varje fall hundra tusen.

När privatliv dessutom krockar med yttrandefrihet och reklam då är det minst sagt problematiskt. När grundaren för Campaign for a Commercial-Free Childhood och tillika barnpsykologen Susan Linn kritiserade produkten “Your Baby Can Read” på grund av att det inte fungerar och är ett sätt att lura intet ont anande personer från deras pengar, så slog de tillbaks genom att registerera annonser med AdWords på hennes namn.

Fullt lagligt eftersom annonsen inte nämner Susan Linn direkt men det gör det inte mindre obehagligt. Google och Yahoo har sedan dess lagt mer kritiskt fokus på personnamn när det gäller annonser, men samtidigt vill de förståeligtvis inte lägga sig i så tillvida det inte går över gränserna angående innehållet.

Your baby can read scam

Det värsta är inte att det går utan att det görs. Någonstans är det ett aktivt val som görs att förfölja någon — även om det i det här fallet höll en sakligt dum nivå med annonsen “Your Baby Can Read works!”. Det visar om inte annat vad de kunde ha för argument som inte kunde slå tillbaka.

Egentligen är det här inget nytt, det sker bara på ett sätt som gör att det märks tydligare. Terry Gilliam betalade för annons redan 1985 i sitt bråk med filmbolaget Universal om hans klippning av Brazil. Och han gick sedan lite längre när han följde med Robert De Niro till Letterman. Skillnaden ligger i detaljerna, idag sker det dynamiskt till en mycket större bas än en specifik tidningsläsare.

Men återigen: vart går gränsen mellan privatperson och offentlig på Internet? Hur långt och lågt får man gå när man bråkar med någon?

J. Nicklas Andersson krönikör PCOnline

Jag gissar på att vi inte har sett bottennivån på småaktiga annonser kopplade till personer och att det kommer att bli mycket vanligare med rena betalade personangrepp. Jag vågar nog till och med påstå att det precis har börjat för på Internet är det ingenting som sprids lika snabbt som småaktigt beteende. Utom möjligtvis My Little Pony: Friendship Is Magic-memes, de löpeldar utav bara satan.

Taggar: J. Nicklas Andersson, krönika, integritet, privatliv, AdWords, annonser, reklam (Intressant?)

Annons
GILLADE DU ARTIKELN? REKOMMENDERA DEN GÄRNA - TACK!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *