Jag minns det som igår.
Året var 1995, jag var 12 år gammal och min far hade efter mycket tjat investerat i familjens första dator.
Förväntningarna var höga. Jag hade läst så gott som varenda bok som fanns i Nässjö-bibliotekets skrala utbud av IT-litteratur och i brist på dator gjort egna Basic-program på anteckningspapper.
Så stod den där en dag på skrivbordet i mitt pojkrum.
Den var gråvit, av desktop-variant och av märket AST. Operativsystemet var det nysläppta Windows 95 och möjligheterna kändes obegränsade. Prislappen låg på 15 000 kronor. Skärmen var 15 tum, hårddisken var på 240 MB, Pentium-processorn flåsade på i 100 Mhz och minnet var på 24 MB. Det sistnämnda imponerade på kompisarna.
Under skalet på maskinen satt ett inbyggt faxmodem med hastigheten 19200 bps. Efter att ha skaffat Internet-abonnemang hos Tele2 gick månadspengen oavkortat till att finansiera den okristligt höga telefonräkningen.
Mina första rader kod skrev jag i Visual Basic 4 och mina alster skickade jag ut på diskett till kompisar – att mejla programmen hade blivit för dyrt och tagit för lång tid. Det var inga avancerade skapelser men det var spännande att få skapa egna spel och program.
Med tiden blev datorn allt mer frånsprungen av kompisarnas datorer. Den hade varken MMX eller Voodoo-grafikkort och den fick verkligen kämpa för att kunna köra Quake när jag och kompisarna hade lanparty var och varannan helg.
Vi drack ohälsosamma mängder Jolt Cola, kopplade upp oss mot en 16-portarshubb i en möglig källarlokal och spelade spel och tankade filmer. Inte samtidigt dock, eftersom hubben inte orkade med att låta folk föra över filer samtidigt som vi spelade spel. Började någon tanka under en spelsession blev spelet ospelbart.
Ibland spelade vi två och två och kopplade ihop datorerna via en nollmodemkabel. När vi skulle föra över en mp3-låt från en dator till en annan med hjälp av Nortons PC Anywhere hann vi gå ner på stan, åka tivoli och komma tillbaka innan filen var överförd. Doom 2, Heretic och Quake, långt innan Counter-Strike, StarCraft och WoW.
Efter några år blev det dags att dumpa AST-datorn.Den levde dock vidare några år som router i en studentkorridor i Linköping. Ett värdigt slut för en riktig gammal trotjänare.
Efter mycket tjat köpte min far en ny dator till mig som jag också har många härliga minnen ifrån. Men det är en helt annan historia..
(Lista alla 198 artiklar av skribenten)
