Gratisprogrammet TrueCrypt är ett väldigt populärt krypteringsverktyg som finns till såväl Windows som Mac OS X och Linux. Det är fullproppat med funktioner och relativt lätt att använda, trots att gränssnittet lämnar en hel del att önska. Det märks att det är tekniker och programmerare som har gjort designen. Användarvänlighet är med andra ord inte TrueCrypts starka sida.

Men även om det inte är speciellt snyggt, går det rätt lätt att arbeta med det. Det enda man som användare ska ha i åtanke, är att tänka lite extra innan man börjar kryptera systempartitionen på datorn…

Ett av de vanligaste sätten att använda TrueCrypt på, är att skapa en virtuell lagringsenhet i form av en fil. Den här filen monteras och fungerar som en vanlig lagringsenhet. Innehållet krypteras med någon av de elva olika kombinationer av algoritmer som finns att tillgå, och skyddas med en nyckel – ett lösenord. När du ska använda enheten låser du upp din med ditt lösenord. Kryptering sker automatiskt i bakgrunden.

Att kryptera sina filer är rätt väsentligt idag. De flesta av oss använder bärbara datorer, som är stöldbegärliga. Varje dag försvinner bärbara datorer på exempelvis tunnelbanan. Om du lagrar någon form av väsentlig data på din hårddisk, allt från affärsdokument till listor över lösenord eller kontonummer, bör du absolut fundera på att skapa en krypterad enhet.

Snabbare kryptering

TrueCrypt är som sagt ett av de populäraste verktygen, och det beror dels på att det har funnits länge och är gratis att använda, men även så klart på grund av att det är så pass bra. Programmet kan användas på en rad olika sätt, där en virtuell partition bara är ett exempel. Du kan kryptera hela hårddiskar eller USB-minnen om du vill.

Version 7.0 kommer med ett antal nyheter, varav den största är stöd för hårdvaruaccelererad AES-kryptering. Det här fungerar dock bara på datorer med en Intel-processor som bygger på Westmere-arkitekturen (vilket är en rad processorer i serierna Core i5 och i7). Enligt TrueCrypts egna utvecklare ska den nya tekniken göra att krypteringarna går upp till åtta gånger så fort.

En annan smart nyhet är att krypterade enheter, som ligger på externa lagringsenheter, kan konfigureras till att automatisktmonteras när de ansluts till datorn. Så om du till exempel har en krypterad fil på ett USB-minne, kan du ställa in TrueCrypt 7.0 att montera filen som en lagringsenhet så fort du kopplar in USB-minnet. Det underlättar onekligen arbetet.

Som en liten nörddetalj kan nämnas att man i version 7.0 faktiskt tagit bort en funktion; möjligheten att kryptera disketter…

Klart värt att använda

TrueCrypt är ett riktigt bra verktyg, det råder det ingen tvekan om. I nästa uppdatering får man gärna anlita en designer för att fixa gränssnittet, men utöver det är det inte mycket att klaga på.

Kryptering kanske känns som något tekniskt och överdrivet avancerat för den vanlige hemanvändaren, men med tanke på hur mycket information vi har lagrade på våra datorer är det en god idé att lära sig TrueCrypt.

Har du Excelark och andra dokument rörande ditt företag, lagra dem i en krypterad virtuell partition istället. Samma sak gäller dig som programmerar och har användarnamn och lösenord i källkoden (något som är vanligt om det är exempelvis PHP eller ASP – du vill inte att någon annan får tillgång till administrationskontot på din SQL-server).

Scenarion är många och TrueCrypt är lösningen på dem alla. Ladda ner och installera programmet redan idag.

Kontakt: www.truecrypt.org

Andra bloggar om: TrueCrypt, krypteringsprogram, kryptering, säkerhet, IT-säkerhet, datorsäkerhet, datasäkerhet (Intressant?)

För ett tag sedan presenterade Panda den kommersiella versionen av Cloud Antivirus, kallad Pro-versionen. Programmet kan köpas via webbsajten. Innan jag berättar vad jag tycker om Cloud Antivirus Pro, ska jag förklara hur det fungerar i molnet. Kan du redan det, skrolla förbi…

Så fungerar antivirus i molnet

Med att programmet arbetar i molnet menas att det inte använder sig av de klassiska så kallade signaturfilerna, som innehåller information om virus och hur antivirusprogrammen ska identifiera virus på datorn det körs. Istället håller Cloud Antivirus kontakt med Pandas säkerhetservrar.

Om jag kortfattat ska förklara det, kontaktar Cloud Antivirus Pandas servrar när du laddar ner eller överför en ny fil till din dator. Filens kontrollsumma (checksum) skickas över till servern, varpå den ger svar på om filen är registrerad som legitim eller farlig. Om information saknas, kommer filen att analyseras och databasföras.

Det här innebär att ett nytt virus kan identifieras på en dator i Australien och en minut senare kan en användare i Oslo, som också råkat ladda ner viruset, skyddas mot det.

Detta kan jämföras med signaturfiler, där dessa först måste distribueras ut till alla användare. Det här görs idag flera gånger om dagen, men det tar tid och bandbredd och framförallt krävs det att användarna verkligen laddar ner dem, något många tyvärr struntar i.

Läs om hur bra Cloud Antivirus Pro är!

Att ge sig ut på Internet utan ett antivirus är i det närmaste vansinnigt i dagens läge. Det kryllar av faror i form av exempelvis farlig kod. Det räcker att man råkar besöka en sida som innehåller farlig kod, för att datorn ska bli infekterad av spionprogram och andra typer av virus.

Sådan kod gömmer sig inte bara på suspekta webbsidor med piratkopierade programvaror, utan den sprider sig ofta även till helt legitima webbplatser. Detta sker genom att cyberskurkar utnyttjar tredjeparter som levererar kod till många sajter – exempelvis annonsnätverk – eller genom att hacka sig in i servrar hos webbhotell och infektera alla sajter som ligger på servrarna, genom att implementera farlig kod i alla webbsidor.

Kaspersky är ett av de säkerhetsföretag som utvecklar antivirus och ett komplett säkerhetspaket för hemanvändare. Företaget får ofta bra kritik från professionella testlab där man genomför virustester. Att göra trovärdiga tester för att se hur bra själva virusskydden fungerar, är inget en liten datortidning har möjlighet att genomföra.

Det skapas idag tiotusentals varianter av virus varje dag. Att skapa en bra testplattform för att kontrollera antivirusprogrammens kvalitet, är inte möjligt för en recensent. Det är därför jag överlåter den här biten till proffsen hos AV-Compariatives och AV-Test. Istället fokuserar jag på hur programmet funkar, utifrån en vanlig användares perspektiv. Tittar man på betygen hos testlabben placerar sig Kaspersky som sagt ofta mycket bra.

Kaspersky Internet Security 2011

Jag har testkört flera tidigare versioner av Kasperskys Internet Security, som är en helhetslösning för hemanvändaren där du får allt under ett och samma tak. En av nyheterna märks direkt när jag startar programmet. Själva gränssnittet har blivit enklare att använda. I tidiga versioner har jag främst rekommenderat Kaspersky till mer vana användare, eftersom det har så otroligt många inställningar.

I version 2011 har man på sätt och vis gömt undan dessa inställningar. Gränssnittet har blivit mer avskalat och inte lika rörigt. Möjligheterna att justera så gott som allt, finns fortfarande kvar, men de ligger inte framme utan man får klicka sig vidare ett extra steg under Inställningar. Det är positivt då intrycket inte blir lika överväldigande för ovana användare.

Kör du Vista eller Windows 7 kommer Kaspersky att lägga till en så kallad widget på skrivbordet. Den fungerar dels som en meddelanderuta och dels ett sätt att snabbt komma åt programmet och dess inställningar. Lyser widgetknappen grön är allt okej, men börjar den lysa rött behöver du göra något.

I likhet med de alla flesta andra antivirus har Kaspersky nu fokuserat på proaktivt skydd. Det innebär att säkerhetspaketet ser till att hindra virus och annan skadlig kod från att installeras i datorn.

Motsatsen till proaktivt skydd är att försöka ta bort farlig kod efter att den har infekterat datorn. Det är inte som dagens antivirus som regel kan, eftersom det i praktiken ofta är omöjligt. Har du blivit smittad på grund av att du saknat antivirusprogram, är det oftast ingenting att göra än att blåsa ur systemet helt och hållet.

Snabbt och effektivt

Kaspersky arbetar effektivt och tyst i bakgrunden. Det tar inte mycket prestanda av datorn och under den tid jag har haft programmet installerat har jag knappt märkt av det. Så ska säkerhetsprogram fungera!

Säkerhetspaketet innehåller förutom antivirus även brandvägg, föräldrarkontroll, antispyware, antispam och många smarta funktioner för att göra din Internetanvändning säkrare. Nämnas kan Säkerhet läge för webbplatser, som låter dig starta din webbläsare i vad Kaspersky kallar en virtuell webbläsare. I praktiken innebär det att ditt surfande blir säkrare, utan att du märker av någon skillnad.

Kaspersky Internet Security 2011 är ett effektivt säkerhetspaket med många riktigt bra funktioner. Programmet ligger tyst och snålt i bakgrunden utan att störa dig som användare, och genom att använda dig av de verktyg som finns tillgängliga gör du ditt Internetanvändande väldigt säkert.

Programpaketet hjälper dig att stoppa farliga webbsidor, det ser till att skydda dig mot bedrägier och stöld av dina personuppgifter och det gör rent generellt Internet tryggare.

Hemsida: www.kaspersky.se

Andra bloggar om: Kaspersky, Kaspersky Internet Security 2011, antivirus, antivirusprogram, virusprogram, virusskydd, spyware, virus, datorvirus, datavirus, säkerhet, IT-säkerhet (Intressant?)

Fördelen med att ha en riktig PC kopplad till TV:n i vardagsrummet är många. Förutom att man då kan spela upp alla filmformat och ljudformat som överhuvudtaget finns kan man till exempel även chatta och spela spel framför TV:n med datorns hjälp.

Ett problem är dock att ett fulltstort tangentbord och en mus, även om de är trådlösa, sällan gör sig särskilt snygga på TV-bordet och dessutom tar ordentligt med plats.

Cidekos lilla tangentbord

Cideko Air Keyboard är ett tangentbord som storleksmässigt är lite större och tjockare än en smartphone och den gör sig betydligt bättre jämte de andra fjärrkontrollerna framför TV:n än vad ett vanligt tangentbord med mus hade gjort. Knapparna på tangentbordet är gjorda i gummi och påminner om de minimala qwerty-tangentbord som dagens smartphone-telefoner är utrustade med.

Förutom bokstäver och siffror finns här även knappar för att komma åt mediafunktioner i Windows. På undersidan av Cideko Air Keyboard finns fyra små gummifötter som gör att det inte riskerar att repa TV-bordet. På framsidan av tangentbordet finns även två stora knappar med vilka man kan vänster- och högerklicka.

Styr med hela dosan

Och det är just hur man har löst funktionen för att styra musen som särskilt utmärker det här tangentbordet. Hela tangentbordet används nämligen för att styra musen och det gör man genom att vrida tangentbordet i luften. Till en början är det här ett minst sagt ovant sätt att styra musen på och det känns knepigt.

Efter en stunds användande går det dock riktigt bra, även om det är att rekommendera att man ställer ner känsligheten för musen i inställningarna. Naturligtvis är det här inte en muskontroll som är särskilt lämpad om man till exempel tänker ägna sig åt att frilägga en bild i Photoshop - men för enklare uppgifter är det en riktigt smart och innovativ lösning.

Räckvidden för Cideko Air Keyboard uppges enligt tillverkaren till 50 meter. Vid mitt test lyckades jag få tangentbordet att fungera utan svårigheter ifrån alla rum i lägenheten, så det är nog siffror som kan stämma. Sammankopplingen med datorn sker genom en usb-sticka som också är smart placerad i ett litet fack på undersidan av Cideko Air Keyboard.

Fakta

• Pris: 995 kronor
• Storlek: 142 x 88 x 33 mm
• Räckvidd: 50 meter, radio
• Tillverkare: www.cideko.com

Andra bloggar om: Cideko, tangentbord, hemmabio, hembio, HTPC, mediadator, media, media-PC (Intressant?)

Western Digital WD TV HD Live är en mediaspelare i budgetsegmentet. Till det yttre ser spelaren nästan ut som ett gammalt 33.6k-modem och är i ungefär samma storlek. Under skalet på maskinen döljer sig dock betydligt mer avancerade funktioner än så.

Utgångarna som mediaspelaren erbjuder är en HDMI-port, en optisk S/PDIF-utgång och även en utgång för komponent- och composite-kablar. Det enda sättet du kan få ut surroundljud från mediaspelaren är dock via den optiska utgången, komponent- och composite-utgångarna erbjuder bara stereo-ljud.

Apparaten är utrustad med 2 st usb-portar. En på baksidan och en på sidan av spelaren. På baksidan kan du med fördel koppla in exempelvis en hårddisk, medan USB-porten på sidan är lätt tillgänglig och därför passar väl för exempelvis ett minneskort. Mediaspelaren är dock ganska slö på att hitta enheterna du kopplar in – du kan få vänta en minut eller två efter att du har kopplat in ditt USB-minne tills det faktiskt dyker upp i menyerna.

Du styr enheten med hjälp av den medföljande och väldigt kompakta fjärrkontrollen. Det är förstås en smaksak, men en fjärrkontroll av denna storlek är enligt mitt tycke alldeles för lätt att tappa bort och jag hade föredragit en större variant.

Menysystemet i mediaspelaren är av det enklare slaget. Du kan komma åt uppspelningsfunktioner för både musik och film och det går även att titta på bilder. Bland inställningarna kan du välja om du vill lista innehållet med förhandsvisning eller om du vill ha en mer traditionell fillista över de filer du bläddrar bland. Spelaren har stöd för så gott som alla format på marknaden och den sväljer utan problem filmer i 1080p-upplösning. Den klarar av flera olika typer av undertexter och det går enkelt att flytta texten på skärmen eller ändra storleken på den.

Via datorns nätverksport kan du komma åt både utdelade mappar och streamat material om du har en mediaserver i ditt nätverk. Dessutom finns det inbyggda funktioner för att titta på filmklipp från YouTube och bilder från Picasa.

Sammanfattningsvis är det här en mycket kompetent spelare. Det enda jag kan känna att jag saknar är möjligheten att få ut surroundljudet via RCA-kablar, eftersom långtifrån alla har en ljudanläggning med optisk ingång.

Specifikationer

• Utgångar: 1 x S/PDIF (optisk), 1 x HDMI, 1 x Component, 1 x Composite
• Nätverksanslutning: Ja
• USB-portar: 2 st
• Videoformat som stöds: AVI (Xvid, AVC, MPEG1/2/4), MPG/MPEG, VOB, MKV (h.264, x.264, AVC, MPEG1/2/4, VC-1), TS/TP/M2T (MPEG1/2/4, AVC, VC-1), MP4/MOV (MPEG4, h.264), M2TS, WMV9
• Ljudformat som stöds: MP3, WAV/PCM/LPCM, WMA, AAC, FLAC, MKA, AIF/AIFF, OGG, Dolby Digital, DTS
• Bildformat som stöds: JPEG, GIF, TIF/TIFF, BMP, PNG

Första intrycket jag får när jag packar upp kartongen till den här datorn är att datorn är väldigt snygg. Ett svartglänsande kompakt ytte, väl inplastat, gör att jag nästan inte vill röra vid datorn för att jag är rädd att smutsa ner den med mina fingeravtryck. Det enda som föjer med datorn när du köper den är ett brev innehållande drivrutiner för Windows Vista/XP och en strömsladd. Något operativsystem finns inte installerat på maskinen. Det får du antingen köpa till eller ordna på annat vis själv.

Hjärtat i maskinen är dess Intel Atom 330 1.6 Ghz-processor. Det är således inte en prestandadator det handlar om, eftersom denna typ av processor annars främst används i ultraportabla datorer. 2 GB DDR2-minne på 533 mhz och en Nvidia ION GPU bådar dock för att datorn ska kunna leverera bättre kraft än vad sina ultraportabla konkurrenter gör.

Datorn är något större än en HTPC men är ändå tillräckligt liten för att kunna passa i tv-bänken. Det finns både VGA, DVI och HDMI-utgång vilket gör att anslutningsmöjligheterna för skärmar och tv-apparater är många. Skulle den 320 GB stora hårddisken inte räcka till är datorn även utrustad med inte mindre än 10 USB-portar, 8 på baksidan och 2 på fronten, där du enkelt kan plugga in externa enheter.

Efter att ha installerat Windows 7 på datorn var jag förstås nyfiken på vad den skulle klara att prestera. Eftersom jag har en bärbar dator baserad på samma processor var jag nyfiken på om datorn verkligen – som utlovat – skulle klara av att spela upp Full HD-filmer i fullskärm. Eftersom datorn inte har någon blu-rayspelare valde jag att testa detta genom att tanka hem två filmer i mkv-format. Den ena filmen i 720p-upplösning, den andra i 1080p-upplösning.

Uppspelningen av filmer i 720p-upplösning gick helt problemfritt. Via datorns optiska ljudutgång var det heller inga problem att efter installation av drivrutiner – som jag dock fick ladda hem från tillverkarens hemsida eftersom skivan endast innehöll XP/Vista-versioner av drivrutinerna – spela upp surroundljud från filmen.

Dessvärre klarade datorn inte alls av att spela upp mkv-filmer i 1080p-upplösning. Trots idoget trixande med inställningar för att försöka pressa fram bättre prestanda lyckades jag inte få filmerna att flyta. Som alternativ till en HTPC kopplad till tv:n är den här datorn alltså inget att ha om du eftersträvar full hd-upplösning. Om din tv inte klarar full hd räcker datorn dock till och i övrigt får du väldigt mycket dator för pengarna. Behöver du en billig och kompakt andradator i hemmet är Point of View Mobii Sydney ett bra alternativ.

Specifikationer

• Processor: Intel Atom 330 1.6 Ghz
• Chipset: Nvidia MCP7a-ION
• Grafik: NVIDA ION GPU
• Minne: 2 GB DDR2 533 Mhz
• Hårddisk: 320 GB SATA
• Optisk enhet: DVD-RW 8x
• USB-portar: 10 st
• Videoutgångar: 1x HDMI, 1x VGA, 1x DVI
• Övriga portar: Optisk och digital SPDIF
• Nätverk: 10/100/1000 Gigabit LAN
• Storlek: 220x129x330 mm.
• Pris: Runt 3000 kronor.

http://www.pointofview-online.com/

Satio är en ganska stor mobiltelefon. Utseendemässigt påminner den lite om en komptaktkamera. Den del av baksidan där kameralinsen sitter är tjockare än resten av mobilen, vilket är ett resultat av att man tryckt in bra optik i kameran. Över linsen sitter ett kraftfullt linsskydd som är lätt att skjuta åt sidan och som skyddar kameran på ett bra sätt.

I stort sett allt sköts via den tryckkänsliga skärmen. Ett antal knappar för att underlätta hanteringen finns dock. På fronten hittar vi tre stycken smala knappar för att svara och lägga på, samt för att återgå till huvudmenyn. På sidorna finns det knapplås och plats för minneskort, respektive zoom, uppspelning, växling mellan kamera och video, samt slutarknapp. Värt att notera vad gäller minneskortet är att Sony Ericsson faktiskt använt sig av ett microSD-kort istället för sitt egna Memory Stick.

Sin storlek till trots ligger Satio bra i handen och den är snyggt designad. I likhet med de flesta andra mobiler i det här segmentet blir den efter 20 sekunders användande fullsmetad av fingeravtryck. Det är nackdelen med högglansig svart färg.

Digitalkameran imponerar

Satios digitalkamera sticker verkligen ut ur mängden. Sensorn är på 12,1 megapixlar, och förutom en snabb autofokus har den även ansiktsigenkänning med leéndedetektor. Kameran är även utrustad med antiskakfunktion och blixt. Förutom dessa tekniska funktioner är optiken ovanligt bra för att vara en mobilkamera. Tillsammans genererar det här väldigt bra digitalfoton.

En kul funktion är Best Picture som automatiskt tar tio bilder snabbt efter varandra, och sedan låter dig välja den bästa bilden. Det här kom väl till hands när jag fotograferade vår lilla son och husdjuren – barn och djur är hopplösa att ta bilder på. Vidare finns möjlighet att fotografera panoramabilder.

Med hjälp av så kallad pektagning väljer du var fokusen ska hamna genom att helt enkelt peka på valfritt objekt i bilden. Då hamnar fokuspunkten på det valda området.

Kamerans programvara Fotofix kan du enkelt justera ljusstyrka och kontrast. En annan mjukvara rättar till röda ögon, som kan uppstå när du fotograferar porträttbilder med blixt.

Satio kan även spela in videoklipp och med en medföljande YouTube-applikation kan du lägga upp dina videoklipp direkt på filmsajten. Det här är något som säkert intresserar alla er som driver videobloggar. För vanliga digitalfoton finns också funktioner för direktpublicering på webben via Google Picasa. Bloggar du via Google Blogger, kan du posta inlägg via Satio.

Gränssnittet och Symbian

I och med Satio är det första gången som Sony Ericsson använder sig av operativsystemet Symbian S60. Det här har vi sett tidigare, i Nokia 5800. Skillnaderna i gränssnittet är inte jättestora de bägge mobilerna, även om man i Satio har gjort om designen lite till att kännas mer som en Sony Ericsson-mobil.

Jag upplevde gränssnittet som hyfsat. Det var relativt lättförståeligt, men inom vissa områden kändes det aningen rörigt. Det var inte alltid helt logiskt hur man skulle göra. Därmed inte sagt att det skulle vara överdrivet svårt att lära sig hantera mobilen. Har du inte använt Symbian tidigare får du dock räkna med en viss inlärningströskel.

Webbläsaren som följde med kan jag inte låta bli att nämna, för den var inte rolig. Alls. De mobiler från Sony Ericsson som jag testat har haft rätt sunkiga webbläsare och det här är inget undantag. Obefintligt med funktioner, dåligt stöd för webbstandarder och seg som sirap. Egentligen är det här inget större problem eftersom du kan ladda ner exempelvis Opera Mobile istället.

Tekniska specifikationer

Om man bortser från programvaran går det utmärkt att surfa, mycket tack vare LCD-skärmen. Den är på 3,5 tum och har upplösningen 360×640 pixlar. Skärpan är knivskarp. När du vrider mobilen 90 grader ”tippar” skärmbilden så att du istället får en liggande bild.

Att knappa in webbadresser går smidigt med tangentbordet på skärmen, vilket är betydligt enklare att använda än en vanlig knappsats. När du exempelvis skriver SMS och e-post kan du använda ett helt tangentbord på skärmen, där svenska tecken finns representerade.

Du kan koppla upp dig via 3G-nätet alternativt till ett trådlöst WiFi-nätverk, om du befinner dig i närheten av ett sådant. Denna funktion tyckte jag var väldigt lättanvänd och fungerade fint.

Satio har inbyggd GPS som antingen kan användas ihop med Google Maps eller Wisepilot. Testet visade att dessa fungerade bra för de användningsområden man har en GPS till.

Slutligen kan nämnas att Satio fungerar utmärkt med mediamobil. Bland annat finns programvaran Media Go, som är utvecklad av Sony Ericsson själva och som låter dig organisera dina mediafilmer för överföring mellan mobiltelefon, dator och Playstation Portable (om du har en sådan). Det finns också en bra YouTube-spelare som låter dig kolla på videoklipp.

Sony Ericsson Satio kostar ungefär lika mycket som en hyfsat bra bärbar PC. Det är rätt mycket pengar för en mobiltelefon, men det är ändå en förväntad prisklass. Sammanfattningsvis är det en väldigt bra mobiltelefon, framför allt om du är ute efter att använda digitalkameran mycket och om du vill kunna surfa. Det finns massor av funktioner och möjligheter, som inte får plats att gå igenom här. I egenskap av testare har det här varit en mobil jag med glädje suttit och lekt med i många, många timmar…

Besök Sony Ericsson

Andra bloggar om: Satio, Sony Ericsson Satio, Sony Ericsson, mobil, mobiltelefon, kameramobil, digitalkamera, digitalfoto, mobilkamera, test, recension (Intressant?)

En webbkamera är idag i det närmaste standardutrustning för Internetanvändaren. Programvaror som Skype, Windows Live Messenger och Logitechs egna Vid låter dig genomföra videosamtal gratis över Internet, och allt fler spelar in egna videodagböcker och andra filmklipp för att lägga upp på YouTube.

Logitech har en lång rad webbkameror i sitt sortiment, där C500 är en ny modell som riktar sig till normalanvändare. Kameran har en sensor på 1,3 megapixlar och ett glasobjektiv. Den har ett bra stativ som du använder för att fästa kameran på din skärm. Denna ska passa för alla platta skärmar, såväl vanliga som på bärbara datorer. Jag testade på ett par olika skärmar. En detalj på kameran värd att nämna är det inbyggda linsskyddet som kan dras ner över linsen.

Installationen av kameran gick smidigt tillväga. Du kan välja om du vill installera Logitechs programvara Vid, som du använder för att göra videosamtal. Detta verktyg är bra och lätt att använda, men det har den uppenbara nackdelen att det inte finns så många användare jämfört med Skype och Messenger.

Bra programvara

Programvaran som installeras finns det inget att anmärka på. Den håller hög klass och du kan göra allt det du kan tänkas göra med en webbkamera. Du kan spela in videoklipp med ljud enkelt, och dessa sparas i WMV-format. Det finns många olika format, allt från 320×240 pixlar till 2592×1944, och dessutom kan du spela in i bredbild upp till 1280×720 pixlar.

Kvaliteten på bilden är över förväntan för att vara en webbkamera. Logitech har utrustat C500 med RightLight-teknik som automatiskt justerar ljusstyrkan. Det finns massor av filter och effekter som kan appliceras på bilden för att exempelvis göra bilden grynig som på en gammal film, eller för att göra om dig till en animerad rymdvarelse som följer dina rörelser.

Med ett musklick kan du ladda upp dina inspelade videoklipp till YouTube, något som säkert uppskattas av alla som har en videoblogg.

Logitech C500 är en medelklasskamera som ger bra kvalitet för pengarna. Letar du efter en prisvänlig webbkamera som sköter sitt jobb ordentligt är det här helt enkelt ett bra val.

Fakta om Logitech C500

• Kontakt: Logitech
• Pris: 499:-
• Upplösning: 1,3 megapixlar
• Video: Upp till 1280×1024 pixlar, 30 FPS
• Stillbilder: 5 megapixlar (programinterpolerade)
• Övrigt: USB2, inbyggd mikrofon, linsskydd, bra stativ

Andra bloggar om: Logitech, C500, Logitech C500, webbkamera, webkamera, webcam, hårdvara, tillbehör, test, recension (Intressant?)

Den Lenovo IdeaPad U350 jag har testkört har Windows 7 installerat istället för Windows Vista, som annars har varit det operativsystem som U350 som regel kommer med. Nu när Windows 7 är lanserat tycker jag det är bättre att köra med det.

Utseendet på IdeaPad U350 ser annorlunda ut än vad vi är vana vid när det gäller Lenovodatorer. Det här är verkligen en smaksak, men jag gillar designen. Locket är i glansig svart med reliefmönster, och tangentbordet är omringat av borstad metall. Det är både snyggt och praktiskt, eftersom det gör datorn tåligare – metall böjer sig inte som plast kan göra.

Snygg design

Efter att jag testkört datorn kollade jag upp vad andra recensenter tyckt om designen och det har verkligen skilt sig ordentligt. Datormagazin sågade utseendet fullkomligt medan C|Net höjde det till skyarna. Det bevisar verkligen hur subjektiva tester är.

U350 är en riktigt tunn maskin och den väger inte mer än drygt 1,6 kilo. På tjockaste stället är datorn 2,5 centimeter. Skärmen är i 16:9-format på 13,3 tum, och ger en upplösning på 1366×768 pixlar. Tangentbordet är skönt att skriva på och styrplattan finns inget att invända mot. En tredje musknapp hade varit att önska, fast det är inte många bärbara datorer som har det.

Eftersom det rör sig om en ultraportabel PC har Lenovo valt att kompromissa bort den optiska enheten. Det finns således ingen CD/DVD i datorn. En del användare kommer så klart att sakna detta, medan jag personligen inte minns när jag senast använde min optiska enhet utöver att installera Windows 7. Det går så klart att skaffa en extern enhet som ansluts via USB.

Bra med HDMI för film

Om vi tittar på portar som erbjuds, finns det tre USB-portar, ljud in och ut, kortläsare, nätverksport, VGA-kontakt samt HDMI-port. Den sistnämnda tycker jag är uppskattad. Jag provade att ansluta datorn till min platt-TV och det gick snabbt och problemfritt. I Windows 7 konfigurerade jag TV:n som utökad bildyta, och valde sedan i ljudinställningarna under Kontrollpanelen att använda TV:n som ljudenhet. Därefter var det bara att dra igång en film i Windows Media Player på den utökade skärmytan.

Lenovo IdeaPad U350 använder den strömsnåla Intel ULV (Ultra Low Voltage) Core 2 Solo SU3500 som processor. På testmaskinen hade jag 1,3 GHz. Internminnet kan väljas vid köp, och min modell hade 3 GB minne. Hårddisken kommer med upp till 500 GB lagringsutrymme.

Vidare kan nämnas att IdeaPad U350 har trådlöst nätverk med stöd för 802.11.b/g/n samt Bluetooth. Det trådlösa nätverkskortet tyckte jag hade bra mottagning då det fick snäppet bättre uppkoppling än de flesta andra bärbara datorer jag testat mot min trådlösa router.

Prestandan inte häftig

Så hur fungerar datorn i det vardagliga arbetet? Som förväntat kan jag konstatera. Med en ULV-processor och grafikkretsarna Intel (Mobile GMA 4500) går det inte att räkna med att man kan köra några tunga spel precis. Det flyter så klart på bättre än en minidator, och jag har inte upplevt U350 som en slö dator när jag använt den normalt. Att spela upp film gick som sagt utan problem.

Skärmen ger jag tummen upp för. Jag gillar 16:9-formatet och den högglansiga LED-skärmen har bra färgåtergivning och helt okej sting. Betraktningsvinkeln är så där. När jag satt högt och tittade snett ner på skärmen var ljusstyrkan rätt hård. Man behöver helt titta rakt mot skärmen för att få bäst bild.

Det går att få IdeaPad U350 med batteri på antingen 4 eller 8 celler. Det förstnämnda ger dig upp till fem timmars batteritid, medan den 8-celliga batteriet ska klara upp till tio timmar. I praktiken blir tiden något mindre än så, speciellt om du använder det trådlösa nätverket och Bluetooth.

Ska jag summera datorn tycker jag att det har varit en trevlig bekantskap. IdeaPad U350 är en snygg och smidig ultraportabel som har fungerat fint. Det är ingen värstingmaskin, utan den riktar sig mot dig som främst använder din dator för att köra Officepaketet, surfa, skicka e-post och göra vardagliga saker.

Lenovo IdeaPad U350 har i skrivande stund en prislapp på från drygt 6300 kronor enligt Prisjakt. Här under kan de se dagsaktuella prisuppgifter.

Andra bloggar om: Lenovo IdeaPad U350, IdeaPad U350, U350, Lenovo, ultraportabel, bärbar, bärbar dator, bärbar PC, laptop, notebook, recension, test (Intressant?)

Philips små högtalare går i vitt, svart och gult. De är rätt snygga när de placeras jämte datorn, i alla fall om du har en dator som är vit. Tillsammans med min metallicfärgade bärbara skar det sig dock rätt rejält i designen, och högtalarna såg plötsligt väldigt plastiga ut.

Syftet med högtalarna är främst att de ska användas för bärbara datorer. Jag tycker nog de är snäppet för klumpiga för att kunna plockas ner i en datorväska. Har du en ordinär platt datorväska lär du få knöka ordentligt för att få ner dem.

Från högra högtalaren går tre sladdar; en till den vänstra högtalaren, en som du ansluter till din dators ljudutgång och en som kopplas till en ledig USB-port på datorn. Den sistnämnda används för att högtalarna ska få ström. Det behövs alltså ingen extern strömförsörjning, utan det räcker med USB-porten. Det är smidigt.

På undersidan av högtalarna finns en fördjupning och en liten anordning att snurra upp sladdarna på. Det är bra, eftersom det annars blir ett litet vitt ormbo av sladdarna.

Ljudkvaliteten klart godkänd

När det gäller så här små högtalare får man ställa sina krav på en annan nivå, än när man tester ordinära högtalare. Dels är högtalarna så små, men framför allt går det inte att pressa ut hur mycket som helst när man är begränsad vid strömmen från USB-porten.

Philips Multimedia Speakers 2.0 klarar sig riktigt bra. Du lär inte kunna använda dem för dansgolvet nere i gillestugan, men för att lyssna på musik när du sitter vid datorn går det alldeles utmärkt. Ljudet håller jämförelsevis bra kvalitet och det går faktiskt att dra upp volymen rätt bra.

Priset på Philips högtalare ligger på runt 300 kronor, beroende på var du handlar någonstans. Det är ett godkänt pris.